Fredag 9e mars

Fredagen började helt underbart! Hugo, vår rektor på skolan var stand in för Florin som fått influensa. Hugo kommer in i danssalen med klädd i en brun morgonrock, under den; balettrikåer. Stämningen i salen var något mer spänd än vanligt och Hugo har en pondus i sin person som inte är av denna värld. Vi fick börja lektionen med att göra vår vanliga stång, sedan gick vi ganska snart ut på golvet och Hugo rent av kastade massa nya, roliga steg, hopp och diagonaler på oss. Det var den roligaste balettklass hittills på BA!!!! :D Helt underbart! Vi fick äntligen dansa, vi fick testa, göra fel, och jag kunde för första gången se att jag har utvecklats. Vill alltid ha det såå!!

Dagen fortsatte med en intensiv modernklass, vi gjorde massa hopp och kombinationer, Torbjörn körde hårt med oss :D

Efter lunch satt lärarkollegiet i möte, därför jobbade vi på egen hand med den kommande jazz-repertoaren som vi ska redovisa i maj. Vi jobbade en timme och sedan satte vi oss i skolans myssoffor och fikade, som vi alltid gör på fredagar, mys mys!! Där satt vi sen till närmare fem då jag, Julia, Naomi, Emma, Hannah och Felix åkte in till stan och åt sjukt god Tapas på en restaurang vid Kungstorget. Vid sju gick vi till GöteborgsOperan för att med skolan se dansföreställningen "I shall die in Florence"på lilla scenen, av Jérôme Delbey.

Jérôme Delbey's thoughts about the piece.

Why, in my early 20´s, I had foreseen that I shall die in Florence? Future will maybe tell … And why have I always been so fascinated by that dress my mother wore, the one full of butterflies?

In many civilizations the butterfly is a strong symbol of metamorphosis. The chrysalis is the egg which contains the potentiality of the being; the butterfly that comes out of it is a symbol of resurrection. It is, as well, if one prefers, the exit out of the tomb. For others it is the soul freed from its carnal envelope, as for the Aztecs it represents the vital breath escaped from the mouth of the dying.

The Baluba and Lulua from Kasaï (central Zaire) say: “the human being follows from life to death the cycle of the butterfly”: a small caterpillar during childhood, a big one during maturity, then become chrysalis in oldness, its tomb is the cocoon from which escapes its soul, flying in the shape of a butterfly; the laying of this butterfly is the expression of its reincarnation.

A popular belief also in the ancient Greece and Rome: the soul leaving the dead body in the shape of a butterfly. At last, it is in modern psychoanalysis a symbol of rebirth.

Death is not an end in itself but death reminds us to cherish, death reminds us to go even further because it is the very condition of progress and life.

What does remain when the body has turned back to dust and ashes? Particles of soul – filled with moments of life – flying light in the air? And which one of these moments defines the soul, preparing it for afterlife?

Does the journey lead to Florence? Will we wash ourselves in the river Arno like Hindus in the Ganges?

Jérôme Delbey

Jag blev otroligt berörd av föreställningen. Jag tror att det var många saker som gjorde att jag tyckte den var så bra. Just att det var lilla scenen gjorde att man kom nära, kunde se dansarnas ansiktsuttryck och det blev liksom intimt. Jag tycker det är så fantastiskt när en koreograf låter musiken, scenografin och kostymen ta plats på scenen. Jag tycker att det mesta man ser nu för tiden är alldeles för avskalat. Ofta är både kostym och scenografi i gråskalor  och kalla färger och musiken ska vara så nyskapande att det blir intetsägande. När man då också ser föreställningen på stora scenen kommer man ofta för långt ifrån för att det ska bli intressant tycker jag. Jérôme målade upp en värld som jag kände att jag inte behövde förstå allt av men som var intressant att få vara i och alla bitar passade såå fint ihop att jag på flera ställen, blödig som jag är, fick torka tårarna. Åhh, det var så himla fiiint!!

Efter föreställningen gick några av oss vidare till en bar som ligger ett stenkast från operan, Bommen, ett stammisställe för operafolket tydligen. Där satt vi till närmare tolv. En minst sagt lyckad fredag!!!! :D


Väl mött <3